Hundkursen var som sagt i torsdags och det var bratycker jag. Vi var på stan denna gången istället för ute på Teg som vanligt. Vi samlades nere på kajen och körde lite "kolla underlagsrädslor-träning" där vi tex skulle ha upp hundarna på soptunnor för att kolla balans och höjdrädsla. Gick hyffsat för Marit, lite svårt att veta om hon var osäker för att det var högt eller för lite plats. Eller om det var läskigt för att det dessutom var halt. Sedan gick vi uppåt stan och gick på lite bänkar som hundarna först skulle hoppa upp på och sedan gå längs. Uppe på Vasaplan briljerade dock Marit lite. På utsidan av busskurerna går det en hylla som man kan luta sig mot eller ha sin väska på och på den tyckte insturktören att jag skulle ställa upp Marit på. Hyllan är iaf 1,5 m upp i luften så det är en bit upp för Marit och den är inte mycket bredare än vad hon själv är. Men efter en liten osäkerhet från början tog hon sig och när man började lägga ut godis framför henne så följde hon godisstigen med iver och sälerhet.
Värre var den sista uppgiften. På torget står det en staty av en man som är rätt männskolik. Den är lite guldskimrande har som instuktören sa flera hotfulla signaler som den sänder ut. Den är lite mörklätt i färgen. Sedan har den lite hotfullt kroppsspråk som dessutom är stelt och han står helt still.
Husse/matte skulle sedan gå fram till gubben och ställa sig. Uppgiften är sedan att se hur hunden reagerar. Tanken är att den till slut ska våga sig fram till gudden och nosa eller hälsa. Husse/matte skulle bara stå där och absolut inte börja titta efter hunden för då sökte man stöd från hunden och det var inte bra, speciellt om hunden var osäker. Jag fick ju dock gå vidare till nästa steg och börja prata med gubben. Kändes ju skumt att stå där på torget och prata med en staty, men jag tjabbade på och frågade hur läget var och oim han skulle på hockeyn på lördag och hur det gick med det där jobbet. Inte heller det hjälpte och jag fick först börja klappa om honom för att sedan sätta mig ner och ägna lite uppmärksamhet åt Marit, för att sedan klappa gubben lite mer. När vi till slut satt två stycken framme vid gubben och även la ut godis runt gubben gick det till slut få Marit att snusa lite på statyn. Men det var med tvekan hon till en början tog godisarna. Och blev rätt skvätträdd när jag skulle ta fram mer godis och var tungen ställa mig upp lite för att nå bättre i byxfickan.
Bra övning dock då det nog kommer hjälpa oss att få Marit att bli lite mindre rädd för nya personer.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar